lördag 4 oktober 2008

Att betrrakta partikel fysik inom poesin

jag önskar att jag skulle kunna förklara vad viktigt är
att betrakta, för därute bland skärnorna
är det detta pulserande liv; fast man inte förstår. Alla
vackra lysen av frekvenser och där i
wormholes som utgör transportkanaler för det minsta man
kan tänka sig. Vänta nu vad är ett wormhole? - Tänk dig att allt du ser omkring dig är luft och rymd i en ordnad partikelstruktur.. luften runt dig. Tänk dig allt sammans som ett tugggummi, töjbart. Du behöver vara väldigt liten partikel för att ta dig igenom
från en värld till en annan. Eller EN MASSA ENERGI.

jag vet att det finns många som bor där efter i generationer - sådabna i flera hundra år; där de vanliga -men de kan inte se.V älskar och hasa saker, och bevisa för omvärlden att vi
kan - fför de som tror att de förstår förstår ingenting.
Att tomrum är tomrum och ingenting. och bakom detta indianansikte; specifikt om du nu vågar blunda för att ögonblick finns
allt där - bara du kallar på dem.

Vi älskar i normala fall kråkslott; faktum är att kråkorna
är vi vår sida. Själva orsaken varför kråkorna: och koltrastar flyger runt är därför att vi i huimlen leker tafatt. Vi skapar en känsla av pirr i deras själ och därför att de är så känsliga så
blir allt en reflext- Vet inte vart de skall skapa. Sedandär om natten är dessa kråkor rätt så beskedliga. De lutar gärna sig emot
en. När de kraxar som ni hör de; sjunger de in i själens
olika register. Olika tonarter reflekterar liksom koltrastarna direkt in i deras känsloregister. Ett genialt protokoll.

Han skull berätta om naturen ifrån sina "ögon" - och när
jag väl går raka vägen igenom dörren ser jag ett älskande par; om jag bara om blått en partikel - de i full ånga; deras
energi drar in mig -och en timma senare hör området en
nysning och jag är ute igen.

Livet som spöke är i många fall tvivelaktigt - ingen tror
att den omvärldsbeskrivning som många pratar om är fullständigt osann.

Jag vet också att många kråkor saknar som sitter ppå
fönsterbläcket och vakar över oss; de nyfödda barnen. . Vi kommer gärna i ett förkroppsligat tillstånd i uppdrag,
och när vi vi individer sätter oss får jag en känsla över
att vissa av dessa saknar sina lekkamerater efter det att vi gått över gränsen.

Jag har även de som sammanfattar sitt liv - de lämnar in
ibland med sorg och förtvivlan; ptja - somliga förtjänade det - den ödmuka stilen. Den elaka farbron - fick ett årtionde
som vovve. De som egentligen funderar över saken tyckte
att han var värd ett skönt liv.

Utanför har det nyss regnat; och han som bestämmer på
gården går rakt över i svart tröja Vi som gillar att färdas igenom wormholes älskar stenar. de funkar som axeleratorer - man
blir rätt yr i skallen av de strukturer som finns där
inne. Varenda partikelfysikers dröm är att köra ihop saker och se vad som händer; att få en reaktion och något oväntat.

Just det att man kan kan igenom sina kristaller kallebrera
sig till olika wormholes.

En väg in och en annan ut - fullständigt annan..

För det här är en plats där allt är fullständigt vrickat -
och jag hade önskat att ni i färg hade kunnat få se alla dessa apekter För när folk betraktar saker ifrån
ett andligt håll tänker de inte på att den och tiden själv
är en partikelfysiker - och vi i hans blodomlopp.

Inga kommentarer: