Det går småfolk i mitt huvud.

Varje tanke - vars än den går - kan man säga att det är
som en individ. En reslig man står med ngon i handen. Han
läser. Talar högt inför församligen och de beundrar.

Och när han kommer till de partier som retar och engagerar
skriker församlingen vill vll ha mera. En fest på ord och
han står där blodröd med sin luva; och lurviga skägg som
viberarer konvulgerar när han läser att han gott nog har
ideer. Att han gott nog; som han säger, har fallna ord om
sin omvärd om saker; som gott nog kunde bli bättre.
ja, ja varje individ är som småfolket. De som vill men
inte kan komma ut. De som är beroende av någon vars krona
drogas ned - att arbetsbörda. Hennes kreativitet
döör sakta för småfolket; så som den man som skulle stå
där och läsa - ser ut att vara illa förhan har till intet
fått friheten till sin näring. Att få andas fritt utan
alltid fått ligga under krav att prestera under pengar och
inte själv fått simma långt utan detta ok.
Det är småfolket som tänker till dig. Var rädd om dem och
uppskatta vart enda nyck, för - vad vore annars
kreativitet utan näring.