Skärnan från betlehem

Skärnor ljusa eller mörka - faller från skyn leder våra
hjärtan så långt tills det gryr. Alla dessa
tusen talet själar som vandrar, - då vackert dessa
klockspel som kristaller då är. Alla de visor och dess
sång om lov och lycka, vi lär. Sällan vi ser hur dessa
skärnor flyr.

Så vackra som löven som faller om hösten. Så vill jag just
vila hos den visa kvinna som kan tala om rymdens alla
mysterier, och jag känner henne väl. O när jag nu denna
skärna nu tänder. Vill jag att den skall lysa så när - på
alla de som kämpar, för sitt liv och när.

Skärnan från betelehem, skärnan från hjärtats röst. Från
ideernas moder - Så ser jag - just, den strålande
skärnan - från sin sida och vänder på den lite gran -
och den poet som skrev om en skärna; kanske menade vist
kanske om någonting annat när tiden så skulle vara inne.

i en mening - så kanske - Skärnan - som ett fordon av
utsökt symetri - av den vackraste ingengörskonst och
balans någon kunde föreställa, Så den gud - och himmel av
jord - var den självklare ingengör. En urkund till allt
vi ser - så
många vackra. En flygande skärna - med horisontal
precision - en flygares dröm - en drömmares eviga gåta.
För här va de ba och åka - långt från system till system
vi nu bemästra - alla tiders grövsta maskin. Dock ej
kanske slutligen en skärna utan ett don av "Guds" nådiga
privatchafför.

Från system till system - nu vi åka, spela allan från och
till kanans land - bortom folkets vetskap nu vi lär.
www.artbell.com nu spelar. Och nu magin totalt borta nu
är. Bara hård och kall kunskap och inget annat där att
lära. Bortom mänsklighet - nu vi veta vi biologiska robot
maskiner egentligen är.