Kära poesibok

Jag vevar i kaffet med minsked, och läser en bok.
Och jag tänker på den matematiskt väldefingerade
partikel som utgörs av alla andra partiklar. Och jag
inser att denna bok med sina formler är ett sätt att
avslöja och avtäcka - sanningen om alltet. Man har
dock sedan 1700 talet skalat och skalat och skalat
sönder sanningen; men det jobbiga är ju att de
upptäcker ständigt nya skal.?!%&)?! Så som vi skalar
mormors katt. Gud är för komplex, han har flera
kalsonger och undertröjor för det är kallt ute i rymden
därför är det som det är. Sanningen är
tokdimentionell..